HISTORIA Lindas orkester bildades hösten 1990, fast då under namnet Ragges. Allting började med att Anders åkte till stan och handlade noter som han sedan, under stor entusiasm, visade för Roger och Fredrik. Resultatet lät inte vänta på sig. De tre åkte omgående ner till replokalen i missionskyrkan och började öva. Efter ett mycket kort tag kom de fram till att det inte skulle hålla i längden med att Fredrik först spelade ett intro på en synt och därefter sprang som en besatt till trumsetet för att ge låten ett stabilt gung som kunde funka. Lösningen på problemet blev ett telefonsamtal till Marcus som omedelbart infann sig i replokalen, sugen på att få leverera ett antal stabila ackord som även de kunde funka, fast under hela låtens längd. Denna kvartett stod för orkesterns första offentliga framträdande vid ett kalas som hölls i Alstermo. Så här i efterhand kan man väl erkänna att de fyra unga männen mest liknade fyra vettskrämda sparrisar som snart skulle slukas av kalasets gäster. Men, ett nytt dansband hade sett dagens ljus för första gången. Under följande år anslöt ytterligare orkesterkollegor. Dessa var Niklas Carlsson, Andreas Käll och Louise Bjällebo. Under ett fåtal tillfälle detta år fick denna jätteorkester glänsa på diverse kalas och festligheter, alla i omedelbar anslutning till Alstermo. På en av spelningarna detta år, förlagd till ett lastbilsflak på en kvartersfest, lyckades man att lämna festplatsen utan att packa ihop. Sladden drogs ur väggen, slängdes upp på flaket och därefter for hela orkesterekipaget i hög fart till replokalen. Under 1992 kom så Ragges orkester att få ett utseende som skulle stå sig under en längre tid. Andreas och Louise försvann och in kom Mikael Sjöblom. Detta blev också det år som orkestern fastnade på bild hos en fotograf för första gången. (Observera de snygga slipsarna.)
Under 1993 inköptes så orkesterns första buss, en mycket vacker orange televerksbuss av märket Ford Transit. Eftersom alla var överens om att en ny färg nog skulle göra susen var det fritt fram att måla med sprayfärg på bussen innan denna omlackering verkställdes. Denna idé ledde till att orkestern gjorde entré som PRO orkester i Fagerhults bygdegård med en buss som var fullständigt nedklottrad med slagord som: Mjölk är livet!!!, Snikingarna och Hasse Fotfast. En halvt vettskrämd äldre publik vågade tillslut fråga om orkestern verkligen förstod att det handlade om motionsdans och inte Heavy Metal. Under sommaren -93 var några av orkesterns medlemmar och festade runt på Oknö krog. Kvällen slutade med att Anders och Fredrik kammade hem en av sina livs största triumfer. De tog i suverän stil hem den mycket åtråvärda förstaplatsen i den karaoketävling som hölls på krogen denna kväll. Men vad som gjorde denna kväll så viktig för orkestern var att man träffade den tjej som hade hand om tävlingen. Denna tjej var ingen mindre än Linda Erlandsson i egen hög person. Efter tävlingens slut hölls ett "allvarligt" snack med Linda, som även hon hade sjungit under kvällen. Ingen av de båda segrarna kan idag redogöra för vad samtalet handlade om då de båda var berusade av segerns sötma, (Champagne). Men det bestämdes i alla fall att vidare kontakter skulle tas och att Linda skulle komma och provsjunga. I augusti samma år uppstod dock ett problem då Fredrik tvingades lämna orkestern på grund av musikstudier på annan ort samt en efterföljande värnplikt som musiksoldat. Jakten på en ny trummis inleddes omgående. Ett flertal trummisar sökte platsen och under hösten kunde en vinnare utses. Denna vinnare var Jonny Eliasson från Moheda. Även Linda anslöt till orkestern efter det att hon vid provsjungningen med sin ljuva sångstämma övertygat alla i orkestern att hon skulle vara med. Trots Fredriks avhopp och Lindas och Jonnys tillträde med alla repetitioner som detta innebar lyckades orkestern detta år att skrapa ihop inte mindre än 45 spelningar, ett rekord som skulle stå sig under en ganska så lång tid. Lindas inträde i orkestern innebar att man nu var sju stycken glada musikanter i orkestern. Detta imponerande antal stod sig dock inte länge.
På nyåret 1994 ryckte även Roger in i lumpen, också han som musiksoldat. Detta innebar att man återigen var nere på sex personer eftersom även Roger nu försvann. Under -94 togs också de första kontakterna mellan orkestern och ett produktionsbolag. Innebörden av detta blev att orkesterns verksamhetsområde geografiskt ökade rejält. Antalet spelningar detta år stannade vid 34 st.
Under 1995 gick en klassisk fordonsepok i graven. Den vid det här laget ganska slutkörda transiten pensionerades och ersattes av en annan pärla, en cheva av 1979 års modell samt en släpvagn som man köpte av en saneringsfirma i Växjö. I övrigt var detta år ett år där det mesta bara flöt på. Antalet spelningar var 41 st. 1996 blev ännu ett år med byte av musiker. Mikael Sjöblom slutade i januari efter nästan fyra års medverkan. Linda blev därmed ensam kvarvarande sångare. Antalet musiker förblev dock detsamma eftersom att Roger gjorde comeback strax efter det att Mikael slutat. Under -96 genomförde också orkestern sin första skivinspelning. Två spår spelades in, (segla din båt i hamn och Sea cruise), som senare gavs ut på en samlings cd från Tonkällan i Karlskrona under namnet "Dansband i tiden II". Under året bytte orkestern även produktionsbolag. Antalet spelningar stannade vid 20 st. 1997 inleddes med att orkestern bytte namn. Från att ha hetat Ragges allt sedan starten bytte man namn till det nuvarande, Lindas. Bytet av produktionsbolag började ge resultat genom att antalet speltillfällen ökade samt att engagemangen förlades till fler krogar och dansrestauranger. Antalet kalasspelningar minskade drastiskt! Under detta år producerades den första cd- singeln under eget namn. Singeln innehöll två spår som båda komponerats av Ulf Lundh, "Min sång" och "Ge mej en chans". Båda låtarna fanns även med på samlings cd'n "Dansband på G II" Sommaren -97 fick en mycket "obra" start då Anders lyckades att bryta foten. Som tur väl var var det en ganska lugn sommar med endast ett fåtal spelningar som Anders lyckades genomföra med sin brutna fot uppallad på en stol. Under hösten fick orkestern i uppdrag att kompa Henrik Åberg då den nya båten mellan Karlskrona och Gdynia skulle invigas. Till detta tillfälle lånade bandet in en extra gitarrist som så småningom skulle komma att bli fast medlem. Niklas Karlsson som varit med sedan 1991 slutade efter konserten med Henrik och Karl- Gunnar Gunnarsson blev hans ersättare. Antalet spelningar blev detta år 44 st.
På våren 1998 deltog Lindas i dansbands- sm för första gången. Efter en andraplats i distriktsfinalen lyckades de inte gå vidare till nästa omgång. Men arrangörerna tyckte mycket om det som orkestern presterade och inbjöd dem därför ändå till att få spela på den stora dansbandsveckan i Sunne där finalen skulle gå. Under våren meddelade Jonny att han tänkte sluta och han gjorde sin sista spelning i maj. Nygammal trummis blev Fredrik som efter fem års frånvaro med vissa sporadiska inhopp åter äntrade scenen. Året blev ett nytt rekordår vad gällde antal spelningar. Lindas spelade minst en gång i veckan från första helgen i maj över hela sommaren fram till slutet av augusti. Antalet spelningar under året blev hela 54 st. Detta år gick orkesterns andra buss i pension och en ny cheva av 1985 års modell inskaffades,
1999
var ett år som medförde stora förändringar. I maj
slutade en av urmedlemmarna, nämligen Roger. Därmed blev Lindas ett
band utan något blåsinstrument för första gången sedan starten. I samband
med Rogers avhopp bestämde de återstående fem medlemmarna att ingen
ny saxofonist skulle tas in då en värdig ersättare var omöjlig att finna.
Beslutet att fortsätta utan saxofonist ledde till att orkesterns repertoar
i stora delar byttes ut. Man gick från en relativt traditionell dansbandsrepertoar
till en betydligt yngre och tuffare stil. Denna omstrukturering vad
gällde både uppsättning av musiker och låtval visade sig bli mycket
uppskattad av både arrangörer och danspublik, något som lett till att
bandet idag har tagit ett rejält kliv uppåt som dansband. Detta märks
ganska tydligt då man idag tar sig en titt i orkesterns spelplan. Bandet
gav på hösten -99 ut ytterligare en cd singel. Även denna gång spelades
två spår in. Det första spåret var även detta komponerat av Ulf Lundh
och heter "Det går en vind över ängen". Skivans andra spår komponerade
Fredrik och textsattes av Göran Carlsson, Fredriks far. Låten heter
"Jag är kvinna, gunås". Antalet spelningar blev detta år 36 st. Antalet
speltillfällen blev alltså färre men förlades till större dansställen
än tidigare. Under år 2000 fortsatte orkestern att resa land och rike kring. Arbetet med att ständigt uppdatera repertoaren fortsatte och orkestern startade upp sin egen hemsida på nätet. Antalet spelningar blev detta år 56st. För att möta marknadens krav på högre högtalartorn inköptes under året nya högtalartoppar som var ca 15 cm högre än de gamla. Att det senare visade sig att de även lät mycket bättre var en ren slump. Allvarligt talat så var beslutet att byta högtalare ett stort beslut eftersom de nya högtalarna endast tillverkas på beställning och i USA. Orkestern började också under året att mer och mer anlitas för spelningar på krogar och dansrestauranger, mycket tack vare sin låtrepertoar som blivit tuffare och yngre. Arbetet ihop med FH Nöjeskonsult har fungerat mycket bra och det nya låtvalet har hela tiden uppmuntrats av dem. Det är också de som sett till att orkestern har kommit in på många nya ställen där den yngre och tuffare låtstilen passat bra in. 2001 blev året som innebar mycket arbete i form av spelningar.
Vi började alltmer ta oss utanför Sveriges gränser. Norge
besöktes flitigt för att inte tala om Danmark, som vi nästan
börjat kalla ”hemma”. Vi hann även med en del
spelningar på olika färjor som tog oss till bland annat till
Tyskland och Finland. Ordet ”härdsmälta” fick
en helt ny innebörd
(se parlören).
År 2003 började vi med att anställa Sören Kenstam som ersättare för Fredrik. Sören gick från Rundgång till en närapå perfekt ljudbild! Nya trummor inköptes och vi började repetera. Efter några Söndagar i Folkets Hus hemma i Alstermo började vi känna oss samspelade och redo igen. Pensioneringen av bussen blev ett faktum och ett nytt fordon införskaffades. Det blev Chevrolet Transport –01. Det visade det sig att Sören kunde mer än att spela trummor, han är också en överdängare på att lackera. Med liv och lust tog han sig an släpet så att det fick samma gröna färg som nya bussen.
På
vårkanten berättade Anders och Linda att det skulle hända
saker på en annan front, det väntades nämligen smått
hos familjen Edin! Övriga orkestermedlemmar mottog givetvis detta
besked med största glädje, samtidigt som vi insåg att
vår frontfigur skulle försvinna från rampljuset för
en tid. Vi började så smått leta efter en ersättare
till Linda, samtidigt som vi reste runt och spelade som vanligt. Efter
en annons hos arbetsförmedlingen kunde vi räkna in inte mindre
än 45 ansökningar från intresserade sångerskor! Vanligtvis brukar vi ha det lite lugnare med spelningar i början
på året, men så blev det inte 2004. Bara ett par dagar
efter nyårsafton var vi på väg igen, så någon
välförtjänt vila efter hösten och vintern som gått
blev det aldrig tal om. Nu är vi tillbaka igen med en tillbakablick på år 2005.
Vad hände då 2005….. Jo vi startade upp Lindas Trio
till somligas stora glädje och andras något större besvikelse.
Denna trio har även ett annat namn som vi inte kan namnge i denna
otroligt seriösa historik.
Man kan säga att det var tur i
oturen att trion startades då vi numera har säkerställt
leveransprecisionen då somliga typ kör omkull på exempelvis
midsommarafton då det är väldigt enkelt att rekrytera
kompetent vikarie på trummor på ca 3 timmars varsel !? Detta
klarade vi galant med hjälp av denna enastående trio och
vissa delar i det grövre kompet i Lindas fick lugnt fira vidare
midsommarhelgen.
Vi fick tack vare detta vårt efterlängtade
certifikat ( ISO 9002: 1,2 ) som första kvalitets säkrade
band i branschen. Trots nyhetens behag med denna trio lyckades även
Lindas Orkester ge sig ut på vägarna ibland. Nämnas
kan exempelvis Danmark som är ett kärt gammalt land. Vi fixade
även en dansk bokare under detta år samt hela Lindas "marketing
program" översatt till danska. Detta finns att läsa under
"management". Vi har redan fått förfrågan
om översättning till Gislövs-skånska samt Polska.
Detta kommer vårt huvudkontor att arbeta med under året.
Denna gång valde vi att arrangera själva men dock med stor
hjälp av Föreningen Borgen och nära och kära. Ett
stort tack till supervisorn i Lenhovda ! Vi valde även att försöka
köra 4 föreställningar vilket lyckades perfekt. Inte
mindre än 851 personer fick förmånen att se denna bejublade
julshow. Så vem vet kanske vi syns till julen även 2007.
Detta återstår att se !
Ja , så var det 2007 då. Året då Danskarna fick ständiga besök av ett internationellt dansband från skogarna. Även Norrmännen fick sig en släng då vi åkte båt en vecka från Oslo, mycket trevligt var det.
Året 2008 är ännu en milstolpe i denna underbara karriär. Marcus Silvander anslöt igen till orkestern efter 4 års frånvaro. Vi tackar även Håkan Jonasson för hans tid i orkestern.
Ja , då var år 2009 till ända. Året inleddes mycket soft då blöjbyten stod på agendan för större delen av ledningsgruppen. Jezz fick komma tillbaka och vicka lite igen då Linda var mammaledig, mycket bra tyckte vi och Jezz verkade inte glömt hela vår repa, det satt som smäcken direkt. Dock han hon knappt sätta sig i turné bussen förrän det visade sig att hon var gravid. Vi åkte båt en vecka mellan Oslo – Fredrikshamn i maj, mycket trevligt. Lindas utökades då med en medlem till nämligen Jezz man Roger Holmberg. Detta var en fantastisk orkester som fick väldigt fin kritik under sin korta epok. Magarna växte lite här och där i denna jätte orkester och tillslut kalvade Jezz fram en liten son som heter Anton. Efter detta tog vi det bara lugnt hösten ut då vi helt enkelt inte orkade repa in en ny vokalissa. På scenhösten meddelade Marcus att han återigen tänkte lämna orkestern efter sin korta comeback. Vi tackar Marcus och önskar honom lycka till med sitt fortsatta musicerande.
|
|---|